Hej tjejen,

det är något jag menat berätta för dig, men jag har inte hittat de rätta orden förrän nu.

Den kom för ungefär ett år sedan. Den där känslan. Känslan om att saker inte var lika bra som förut. Det tog en tid att identifiera känslan: om det var besvikelse, bitterhet, sorg eller rentav ilska. Men det var alltihop. Definition av känslan, check! Men varifrån den kom, insåg jag först mycket senare.

Vi har växt ifrån varandra. Vad det beror på behöver inte funderas över, jag har gjort mer än tillräckligt för båda två. Slutligen insåg jag att det är ingen nytta med det, åtminstone om båda två är lyckliga så som de är nu.

Det jag mest är besviken över, är att det är fullkomligt tillåtet, att växa ifrån varandra. Det gör mig arg att jag inte kan få tillbaka den vännen du var förut, men jag vet att jag varken kan eller får begära henne tillbaka. Det tar sjukt, men det är okej. Det måste vara okej.

Jag vill att du vet, att ni var de bästa vänner jag någonsin haft.

Livet går vidare. Nya bekantskaper finns genast bakom knuten, men de bästa äventyr får man vänta på. De äventyr är det också värt att vänta på.

Vi syns i vändningarna, hoppas allt är väl med dig. 

Hälsningar,
Henna